Juventus
2011-02-15 00:19
Derby d`italia - ur en TV-tittares perspektiv
Det Italienska derbyt är alltid hett. De är inte, som åren före Calciopolin, en självklar seriefinal men det är numera en känslomässig urladdning som saknar motstycke!
Henric Nilsson
10 kommentarer
Jag har besök av en gammal kompis, inte Juvefan, men väl passionerat fotbollsintresserad. Vi ska se matchen tillsammans och laddar upp med lite tilltugg. Undertecknad har visserligen varit laddad inför matchen, fast ganska återhållsamt. Tre poäng känns mer eller mindre nödvändiga för att haka på i racet om Cl-platserna men jag ser det som föga realistiskt. Med Inters, offensivt sett, storartade insats mot Roma i färskt minne ser jag ett oavgjort resultat i bästa fall.
När Club Calcios försnack drar igång har vi redan rivstartat småätandet och de pubertala skämten haglar. Det för tankarna tillbaks till en oskuldsfull tid då man var ung och Uno Kryss Due var programmet på alla Calcio-vänners läppar. Så är inte fallet, tonårsrummets bäddsoffa har bytts mot divansoffan i radhusets vardagsrum. Nivån på skämten och kanelgifflarna vittnar dock om att tiden tycks stannat i några avseenden.
Försnacket rullar på, gläder mig åt förträfflige Simon Banks comeback men känner viss frustration över att en stor del av snacket kretsar kring Ibra. Det är ju för fan Juventus mot Inter snart, lämna den långe åt sidan för ikväll! Matchstart närmar sig med stormsteg, ögnar mig igenom Juventus officiella startelva. Chiellini till vänster i backlinjen, Marchisio åter som yttermitt och på topp Matri och Toni. Det nykomponerade anfallsparet sprider viss optimism, i övrigt är jag tveksam till hur vi ska mäta oss med de regerande mästarna.
Matchen är igång. Juventus känns taggade från start. Chiellini spelar med sin okuvliga inställning, Felipe Melo är majestätisk på mitten och serverar precisa crossbollar. Anfallsparet agerar också övertygande, Matri är rörlig och Toni fungerar ypperligt som target. I soffan råder nu en tystare atmosfär, detta beroende på matchen men också av en stor mängd gifflar och en tömd cider som gjort att en viss mättnad infunnit sig .
Ju längre matchen lider desto mer optimistisk blir min känsla. Vid halvtid så har Juventus också (sensationellt, åtminstone i min värld) ledningen. I halvtid varvar studiotrion prat om första halvlek med funderingar på om vi får se Del Piero i andra halvlek. Undertecknad loggar in på Club Calcios sida på Facebook, detta för att se vad andra fans skrivit. Slänger in ett inlägg om mina främsta minnen med Alex.
Andra halvlek startar och jag känner mig till freds och lugn trots att 45 spännande minuter återstår. Kompisen yttrar imponerande ord om Matri och överraskas över att den unge Sörensen står emot de meriterade motståndarna. Gör åter ett snabbt besök på "fejan" och Calcio-sidan, möjligen några roliga kommentarer? Matchen passerar i ett rasande tempo. Juventus håller undan och vinner med 1-0. Med undantag för Eto`o och dennes rent skrattretande missar i slutskedet får segern betraktas som rättvis.
Efter matchen känner jag en väldigt lättnad, det känns som detta var slutet på perioden av dåligt spel. Plötsligt känns en Cl-plats möjlig. Småsurrar lite med kompisen, gamla minnen från Uno Kryss Due dyker upp, gör en genant imitation av Thomas Nordahls säregna stämma. Slår på Text-TV och knappar in 338, tabelläget i Serie a måste granskas. Tre poäng upp till fyran Inter och fyra till tran Lazio, vi är med i kampen!
När Club Calcios försnack drar igång har vi redan rivstartat småätandet och de pubertala skämten haglar. Det för tankarna tillbaks till en oskuldsfull tid då man var ung och Uno Kryss Due var programmet på alla Calcio-vänners läppar. Så är inte fallet, tonårsrummets bäddsoffa har bytts mot divansoffan i radhusets vardagsrum. Nivån på skämten och kanelgifflarna vittnar dock om att tiden tycks stannat i några avseenden.
Försnacket rullar på, gläder mig åt förträfflige Simon Banks comeback men känner viss frustration över att en stor del av snacket kretsar kring Ibra. Det är ju för fan Juventus mot Inter snart, lämna den långe åt sidan för ikväll! Matchstart närmar sig med stormsteg, ögnar mig igenom Juventus officiella startelva. Chiellini till vänster i backlinjen, Marchisio åter som yttermitt och på topp Matri och Toni. Det nykomponerade anfallsparet sprider viss optimism, i övrigt är jag tveksam till hur vi ska mäta oss med de regerande mästarna.
Matchen är igång. Juventus känns taggade från start. Chiellini spelar med sin okuvliga inställning, Felipe Melo är majestätisk på mitten och serverar precisa crossbollar. Anfallsparet agerar också övertygande, Matri är rörlig och Toni fungerar ypperligt som target. I soffan råder nu en tystare atmosfär, detta beroende på matchen men också av en stor mängd gifflar och en tömd cider som gjort att en viss mättnad infunnit sig .
Ju längre matchen lider desto mer optimistisk blir min känsla. Vid halvtid så har Juventus också (sensationellt, åtminstone i min värld) ledningen. I halvtid varvar studiotrion prat om första halvlek med funderingar på om vi får se Del Piero i andra halvlek. Undertecknad loggar in på Club Calcios sida på Facebook, detta för att se vad andra fans skrivit. Slänger in ett inlägg om mina främsta minnen med Alex.
Andra halvlek startar och jag känner mig till freds och lugn trots att 45 spännande minuter återstår. Kompisen yttrar imponerande ord om Matri och överraskas över att den unge Sörensen står emot de meriterade motståndarna. Gör åter ett snabbt besök på "fejan" och Calcio-sidan, möjligen några roliga kommentarer? Matchen passerar i ett rasande tempo. Juventus håller undan och vinner med 1-0. Med undantag för Eto`o och dennes rent skrattretande missar i slutskedet får segern betraktas som rättvis.
Efter matchen känner jag en väldigt lättnad, det känns som detta var slutet på perioden av dåligt spel. Plötsligt känns en Cl-plats möjlig. Småsurrar lite med kompisen, gamla minnen från Uno Kryss Due dyker upp, gör en genant imitation av Thomas Nordahls säregna stämma. Slår på Text-TV och knappar in 338, tabelläget i Serie a måste granskas. Tre poäng upp till fyran Inter och fyra till tran Lazio, vi är med i kampen!
